Vila

Vila i tanken, vila kroppen, vila från omvärlden...är vad jag gör just nu!
Sitter hemma och tar det så lugnt jag kan. Vissa "borden och måsten" hänger över mig, som att betala räkningar och städa. Men sen, jag tar det sen.
Alltid går dessa måsten först. Men just nu går mina tankar och ord före..

Det är bra. Jag är bra. För jag börjar bli bättre på att prioritera mig själv. Ingen annan gör ju det...och det har jag börjat fatta. Efter 32 år och ett par månader... Vissa tar det längre tid för att komma till den insikten, andra kanske aldrig fattar det.

Nej, nu ska jag vila lite till...

Hjärtat slår...

...dubbla slag. Det dunkar på i en alldeles för snabb fart...och jag försöker att ta det med ro! Jag vet inte varför och det känns som om jag lever dubbelt så snabbt!
Solen skiner och det är verkligen vår!
Kanske därför hjärtat bultar snabbare?

En tanke kring jobb och liv, hur kan det vara så att man jobbar 8 timmar om dagen, sover i bästa fall 8 timmar om dagen, äter ca 1,5 timme om man har tur...och så går resten av tiden till att ta sig till jobb och hem, åka och handla och sen tillaga maten och tvätta sig och kläder!
När fan ska man hinna leva? Eller är det så att allt ovan är att leva?

Jag skulle vilja njuta av lugna morgnar med kaffe och en tidning, ta långa bad, en stillsam promenix, ha djupa långa samtal med fina människor, skratta, dansa hela natten och sen sova halva dagen, studera sonen när han skejtar, resa, laga mat som tar tid...

Mitt liv går inte ihop och mitt hjärta säger stopp! Stanna upp och tänk!

Rosa

Tankens kraft

...är ibland fenomenal! Därför ska jag verkligen passa mig från att tänka så högt, intensivt och starkt. För det har hänt igen, jag har tänkt och funderat...och så vips, så är jag själv i min lägenhet. Det är tomt och jag undrar...är det så här det ska vara?

Måste dra...
...måste skriva mer!

God morgon!

När det som varit ockuperar nuet...

...så blir det jobbigt. När man har drömmar om framtiden, men sitter fast i en klibbig, kletig röra av känslor i ett virrvarr. Då är nuet inte roligt alls!
Men det är fint att solen lyser och människor är glada, det är gott med godis och det är fint med vänner.
Och så har jag läst om den undre världen i Stockholm och det är fantastiskt att få vara i en annan verklighet.
Jag längtar tills mina ord är vackra, fina, mjuka och fluffiga, tills tyngden i min kropp blir lättare och tills hjärnan är klar...

Jag längtar!

Låååångfredag

och påsk och ledigt och så ska man tycka att det är såå underbart med våren. Och allt är mysigt och fint. Jag tycker inte det, inte hela tiden. Stunder glimtar det till av vackra saker, stunder och människor.

Fan, jag börjar bli en bitterhäxa!

Salta tårar...

...rann igår på min kind, när jag träffade en kvinna som jag tycker väldigt mycket om. Hon berättade om mormor som skriver brev till morfar som gått bort. Denna lilla mormor är en av de sötaste jag vet och jag saknar henne och kvinnan...

Tårarna rann för allt som varit, allt som aldrig blev av och allt som är...
Ibland är det så sorgligt. Livet, människorna, drömmarna..

Men idag står jag upp och gråten ser ingen, men den finns i mitt hjärta. Idag oxå!

Morgonljus

Vaknar med sömngrus i ögonen, kroppen tung efter nattens vila, drömmarna kämpar för att locka mig tillbaka. Vill inte, men måste...
Kaffe, måste ha kaffe, och så en blick ut. Så fantastiskt vackert morgonljuset är, mjukt, omfamnande och nyvaket. Precis som jag!

Jag letar, letar efter det vackra, lugna...och allt som oftast hittar jag det.
Det är vardagslycka!

God morgon!

Jag har blivit upplyst!

Nu har jag läst in mig på vem hon var, den där Rosa. Och en bild har jag sett på henne...kort, som jag, rutig kjol, som jag skulle kunna tänka mig och envis verkade hon vara. Hmm...
Varje dag lär man sig något nytt och skönt är väl det, för ibland känns det som jag inte vet någonting!
Men som vi säger: -Det kan du kolla i din daata!
Jepp, jepp...allt kan man finna där! Det är mitt uppdrag för morgondagen, svara alla som frågar mig något, kolla i din data!

Och så blev det med min tystnad, först ringde min vän som kan prata ihjäl vem som helst när hon inte mår bra och sen ringde nästa...

Men nu, nu är det tyst!

Dax att börja...

...skriva ner mina tankar, undringar och annat som kommer i min väg!

Så kom hon in som denna rockstjärna som hon är. Med ett hår som ett troll, en hård skön kram och med tankar som ger mig kraft! Med skön jazz i bakgrunden blev jag glad av kloka samtal och sköna skratt. Och så fick hon mig att börja att börja skriva igen... Tack!

Nu ska jag njuta av total tystnad!

PS. Fan, hur ska man veta vad man ska kalla sin blogg? Frågade min gode vän genom sms, vad jag skulle heta om jag inte hette det jag heter. Han svarade Rosa, som i färgen rosa, Luxembourg. Tydligen en stark kvinna...får väl ta reda på vem hon var då!!