Livet på landet...

...är härligt värre!
Jag åkte iväg igår, från storstan till Ingelstorp, som befinner sig mellan Ystad och Simrishamn.
Det coolaste stället, mitt i ingenstans.
Jag skulle vila, skriva, tänka.
Det har varit lite av varje, men gårkvällen slutade i en spontanfest med ägarna och deras grannar och dans i den gamla bilverkstan blev det också.
Fan, dagar som denna älskar jag livet!

Nu, en Skånetur tror jag.
Frågan är väl mer om jag kan köra bil eller inte?!

Tiden är ledig...

...och jag njuter av att inte ha några måsten, inget jobb...slappa dagar.
Ja, så borde det vara, men fortfarande måste man gå upp, fixa mat, underhålla en frustrerad 7-åring.
Åh, jag vill skriva ord, sova och vakna som jag vill, inte fixa massa saker. Och imorgon kommer det att vara så och då, då vet jag att jag kommer att sakna 7-åringen!

Japp..

Långsamma tankar...

...och stora gäspningar!

Det har stått stilla i mitt huvud ett bra tag nu. Det är som om jag inte riktigt är med i mitt eget liv, som om det är en film...där jag inte hör eller ser ordentligt.
Det är frustrerande att inte kunna styra tankarna som inte vill komma, känslan i magen som brukar prata till mig eller känslorna i kroppen.
Jag är avstängd. Avtrubbad.
Men samtidigt är det lite befriande, att bara gå omkring i ett töcken...
Och jag ska sova såå gott och så får jag se om jag är klarare i knoppen imorgon!

Sov gott!
22.25

Vilken röst...

...som berör mig in o själ och hjärta. Hajen. Hon går att lyssna på på myspace! http://www.myspace.com/hajensmyspace

Dagarna går, flyter och jag undrar och tänker. Inget händer och kanske är det bra att det inte händer så mycket. Samtidigt är det svårt att leva i ett mjukt vakum, där det inte är varken eller...mest som ett stort KANSKE!

Jag sover, sover mycket och har svårt att vakna. Vissa dagar känns det inte som jag vaknar ordentligt, som om jag är nyvaken i hjärna och kropp och inte kan ta in riktigt eller formulera ord. Och på mina möten för jag stanna upp och tänka på vad jag pratar om och hur jag ska formulera mig. Jag hoppas verkligen att detta är något övergående...

Nej, om jag skulle fixa lite te och en skorpa och kanske börja skriva på min bok?!

20.29 pip

Då & Nu

Min vackra mormor speglas i mig.
Hennes biltur någonstans, samtidigt rör sig mitt köks ränder.
Då och nu!
Min hand så nära henne och ändå årtionde bort!
Livet!

Sonens tankar..

jag och min son har haft vars ett svart band runt fotleden. Jag tog av mitt för några dagar sen..och idag såg han att jag inte hade mitt på.
Du frågade han varför jag tagit av det...hmm, ja det blev så blött när jag duschat svarade jag!
Sonen: -Men det är ju bra om vi båda har det, för om vi inte är tillsammans, så kan vi titta på det och komma ihåg varandra. Det gjorde jag när jag var på Gotland och då tänkte jag på dig!

Det är så man smälter!

Kl 20.14

Snörvel och undran vem jag är...

Hur kan man bli förkyld när det är vår och solen skiner? Inte är det att jag klär mig för kallt, inte är det att jag varit ute mycket eller träffat sjuka och snoriga barn! Nej, det är väl någon som spridit sina baskelusker i tvättstugan eller i snabbköpet! Usch och fy!
Och under dagen har detta snörvel eskalerat och jag har insett att det inte är allergi!
Herregud, vem har jag blivit som skriver om sjukdomar?! Galet, jag låter som om jag är 72 och inte har något annat att fundera över är sjukdomar!

Och på tal om att undra vem man är, så gör jag det! Vem är jag och vem vill jag vara...
Jag vill vara snäll, vilket jag oftast är, men inte så där som vissa är. SNÄLLA, Snälla...
Jag vill vara stark och klok och ibland är jag en liten ynklig fis och känner att är jag inte alls alltid fattar de rätta och kloka besluten.
Jag vill vara så jävla mycket, men. Just det där "mennet" pajjar!

Sen vill jag också designa kläder och att någon annan ska sy. För sy är jag inte bra på. Fick "under medel" i betyg i syslöjd i 6:an, 1990!


Rosa

Rosenrot och 70-tal...

...kommer dagen att vara kantad av.
Min totala trötthet försöker jag mota med rosenrot, Panodil mot halsont och rinnande näsa, även kortisonnässpray om den rinnande näsan är allergi istället för förkyldning! Japp, det finns då saker mot det mesta. Och oavsett om det finns substans som ger effekt eller om det är jag som tror att det har effekt, så är jag glad så länge det ger mig effekt!

Idag är jag 70--talig, så 70-tals man nu kan se ut 2009. Vi ska nämligen spela in en film om vad vi i min arbetsgrupp arbetar med, så ska visas upp på en konferens. Och vi har bara en gemensam nämnare i mitt team, det är att vi är födda på 70-talet! Så det är vår utgångspunkt, sen gillade vi tanken att spela lite av Nationalteatern på filmen...
Och dagen till ära, så spelar jag lite 70-tals musik, men är på väg nu....

Rosa i en storblommig, grön/turkos/brun/vit klänning...som drar till Fosie, nu!
Kl. 07.50 (eftersom klockan på blogspot...verkar gå sin egen tid...)

Jag drog till Arlöv...

...som jag sa att jag skulle!
Jag handlade mig en kamera, för jag verkligen behövde och ville ha en! När jag slitit upp förpackningen och tittat på kameran, insåg jag att där inte fanns minneskort. Typiskt mig, tänkte jag. Men sen kom jag på att jag har ett minneskort i min gamla kamera, och lyckans mig så passade kortet! Tjohoo...

Passade på när jag ändå var i hoodsen, att åka inom Burlövs Center, och köpa kortisonnässpray!

Så, på det stora hela är det en ganska bra dag...efter en start med en av de finaste jag vet, en lång frukost och snack om ditt och datt, barnen, lön, livet och annat viktigt!

Hepp!

Vila

Vila i tanken, vila kroppen, vila från omvärlden...är vad jag gör just nu!
Sitter hemma och tar det så lugnt jag kan. Vissa "borden och måsten" hänger över mig, som att betala räkningar och städa. Men sen, jag tar det sen.
Alltid går dessa måsten först. Men just nu går mina tankar och ord före..

Det är bra. Jag är bra. För jag börjar bli bättre på att prioritera mig själv. Ingen annan gör ju det...och det har jag börjat fatta. Efter 32 år och ett par månader... Vissa tar det längre tid för att komma till den insikten, andra kanske aldrig fattar det.

Nej, nu ska jag vila lite till...

Hjärtat slår...

...dubbla slag. Det dunkar på i en alldeles för snabb fart...och jag försöker att ta det med ro! Jag vet inte varför och det känns som om jag lever dubbelt så snabbt!
Solen skiner och det är verkligen vår!
Kanske därför hjärtat bultar snabbare?

En tanke kring jobb och liv, hur kan det vara så att man jobbar 8 timmar om dagen, sover i bästa fall 8 timmar om dagen, äter ca 1,5 timme om man har tur...och så går resten av tiden till att ta sig till jobb och hem, åka och handla och sen tillaga maten och tvätta sig och kläder!
När fan ska man hinna leva? Eller är det så att allt ovan är att leva?

Jag skulle vilja njuta av lugna morgnar med kaffe och en tidning, ta långa bad, en stillsam promenix, ha djupa långa samtal med fina människor, skratta, dansa hela natten och sen sova halva dagen, studera sonen när han skejtar, resa, laga mat som tar tid...

Mitt liv går inte ihop och mitt hjärta säger stopp! Stanna upp och tänk!

Rosa

Tankens kraft

...är ibland fenomenal! Därför ska jag verkligen passa mig från att tänka så högt, intensivt och starkt. För det har hänt igen, jag har tänkt och funderat...och så vips, så är jag själv i min lägenhet. Det är tomt och jag undrar...är det så här det ska vara?

Måste dra...
...måste skriva mer!

God morgon!

När det som varit ockuperar nuet...

...så blir det jobbigt. När man har drömmar om framtiden, men sitter fast i en klibbig, kletig röra av känslor i ett virrvarr. Då är nuet inte roligt alls!
Men det är fint att solen lyser och människor är glada, det är gott med godis och det är fint med vänner.
Och så har jag läst om den undre världen i Stockholm och det är fantastiskt att få vara i en annan verklighet.
Jag längtar tills mina ord är vackra, fina, mjuka och fluffiga, tills tyngden i min kropp blir lättare och tills hjärnan är klar...

Jag längtar!

Låååångfredag

och påsk och ledigt och så ska man tycka att det är såå underbart med våren. Och allt är mysigt och fint. Jag tycker inte det, inte hela tiden. Stunder glimtar det till av vackra saker, stunder och människor.

Fan, jag börjar bli en bitterhäxa!

Salta tårar...

...rann igår på min kind, när jag träffade en kvinna som jag tycker väldigt mycket om. Hon berättade om mormor som skriver brev till morfar som gått bort. Denna lilla mormor är en av de sötaste jag vet och jag saknar henne och kvinnan...

Tårarna rann för allt som varit, allt som aldrig blev av och allt som är...
Ibland är det så sorgligt. Livet, människorna, drömmarna..

Men idag står jag upp och gråten ser ingen, men den finns i mitt hjärta. Idag oxå!

Morgonljus

Vaknar med sömngrus i ögonen, kroppen tung efter nattens vila, drömmarna kämpar för att locka mig tillbaka. Vill inte, men måste...
Kaffe, måste ha kaffe, och så en blick ut. Så fantastiskt vackert morgonljuset är, mjukt, omfamnande och nyvaket. Precis som jag!

Jag letar, letar efter det vackra, lugna...och allt som oftast hittar jag det.
Det är vardagslycka!

God morgon!

Jag har blivit upplyst!

Nu har jag läst in mig på vem hon var, den där Rosa. Och en bild har jag sett på henne...kort, som jag, rutig kjol, som jag skulle kunna tänka mig och envis verkade hon vara. Hmm...
Varje dag lär man sig något nytt och skönt är väl det, för ibland känns det som jag inte vet någonting!
Men som vi säger: -Det kan du kolla i din daata!
Jepp, jepp...allt kan man finna där! Det är mitt uppdrag för morgondagen, svara alla som frågar mig något, kolla i din data!

Och så blev det med min tystnad, först ringde min vän som kan prata ihjäl vem som helst när hon inte mår bra och sen ringde nästa...

Men nu, nu är det tyst!

Dax att börja...

...skriva ner mina tankar, undringar och annat som kommer i min väg!

Så kom hon in som denna rockstjärna som hon är. Med ett hår som ett troll, en hård skön kram och med tankar som ger mig kraft! Med skön jazz i bakgrunden blev jag glad av kloka samtal och sköna skratt. Och så fick hon mig att börja att börja skriva igen... Tack!

Nu ska jag njuta av total tystnad!

PS. Fan, hur ska man veta vad man ska kalla sin blogg? Frågade min gode vän genom sms, vad jag skulle heta om jag inte hette det jag heter. Han svarade Rosa, som i färgen rosa, Luxembourg. Tydligen en stark kvinna...får väl ta reda på vem hon var då!!