Livet på landet...

...är härligt värre!
Jag åkte iväg igår, från storstan till Ingelstorp, som befinner sig mellan Ystad och Simrishamn.
Det coolaste stället, mitt i ingenstans.
Jag skulle vila, skriva, tänka.
Det har varit lite av varje, men gårkvällen slutade i en spontanfest med ägarna och deras grannar och dans i den gamla bilverkstan blev det också.
Fan, dagar som denna älskar jag livet!

Nu, en Skånetur tror jag.
Frågan är väl mer om jag kan köra bil eller inte?!

Tiden är ledig...

...och jag njuter av att inte ha några måsten, inget jobb...slappa dagar.
Ja, så borde det vara, men fortfarande måste man gå upp, fixa mat, underhålla en frustrerad 7-åring.
Åh, jag vill skriva ord, sova och vakna som jag vill, inte fixa massa saker. Och imorgon kommer det att vara så och då, då vet jag att jag kommer att sakna 7-åringen!

Japp..

Långsamma tankar...

...och stora gäspningar!

Det har stått stilla i mitt huvud ett bra tag nu. Det är som om jag inte riktigt är med i mitt eget liv, som om det är en film...där jag inte hör eller ser ordentligt.
Det är frustrerande att inte kunna styra tankarna som inte vill komma, känslan i magen som brukar prata till mig eller känslorna i kroppen.
Jag är avstängd. Avtrubbad.
Men samtidigt är det lite befriande, att bara gå omkring i ett töcken...
Och jag ska sova såå gott och så får jag se om jag är klarare i knoppen imorgon!

Sov gott!
22.25

Vilken röst...

...som berör mig in o själ och hjärta. Hajen. Hon går att lyssna på på myspace! http://www.myspace.com/hajensmyspace

Dagarna går, flyter och jag undrar och tänker. Inget händer och kanske är det bra att det inte händer så mycket. Samtidigt är det svårt att leva i ett mjukt vakum, där det inte är varken eller...mest som ett stort KANSKE!

Jag sover, sover mycket och har svårt att vakna. Vissa dagar känns det inte som jag vaknar ordentligt, som om jag är nyvaken i hjärna och kropp och inte kan ta in riktigt eller formulera ord. Och på mina möten för jag stanna upp och tänka på vad jag pratar om och hur jag ska formulera mig. Jag hoppas verkligen att detta är något övergående...

Nej, om jag skulle fixa lite te och en skorpa och kanske börja skriva på min bok?!

20.29 pip

Då & Nu

Min vackra mormor speglas i mig.
Hennes biltur någonstans, samtidigt rör sig mitt köks ränder.
Då och nu!
Min hand så nära henne och ändå årtionde bort!
Livet!

Sonens tankar..

jag och min son har haft vars ett svart band runt fotleden. Jag tog av mitt för några dagar sen..och idag såg han att jag inte hade mitt på.
Du frågade han varför jag tagit av det...hmm, ja det blev så blött när jag duschat svarade jag!
Sonen: -Men det är ju bra om vi båda har det, för om vi inte är tillsammans, så kan vi titta på det och komma ihåg varandra. Det gjorde jag när jag var på Gotland och då tänkte jag på dig!

Det är så man smälter!

Kl 20.14

Snörvel och undran vem jag är...

Hur kan man bli förkyld när det är vår och solen skiner? Inte är det att jag klär mig för kallt, inte är det att jag varit ute mycket eller träffat sjuka och snoriga barn! Nej, det är väl någon som spridit sina baskelusker i tvättstugan eller i snabbköpet! Usch och fy!
Och under dagen har detta snörvel eskalerat och jag har insett att det inte är allergi!
Herregud, vem har jag blivit som skriver om sjukdomar?! Galet, jag låter som om jag är 72 och inte har något annat att fundera över är sjukdomar!

Och på tal om att undra vem man är, så gör jag det! Vem är jag och vem vill jag vara...
Jag vill vara snäll, vilket jag oftast är, men inte så där som vissa är. SNÄLLA, Snälla...
Jag vill vara stark och klok och ibland är jag en liten ynklig fis och känner att är jag inte alls alltid fattar de rätta och kloka besluten.
Jag vill vara så jävla mycket, men. Just det där "mennet" pajjar!

Sen vill jag också designa kläder och att någon annan ska sy. För sy är jag inte bra på. Fick "under medel" i betyg i syslöjd i 6:an, 1990!


Rosa